(DL) Nytt år, ny blogg

Följ med mig hit: http://yourchoir.wordpress.com

(DL) Mörkret

Nu är det här, det där mörkret jag skrev om för några inlägg sedan. Det eviga mörkret som fourforthree nu går in i. Igår hjälpte jag (JL) att flytta och därmed är cirkeln bruten, kedjan ofullständig och fourforthree inte längre en fyra för tre i Enskededalen. Det kommer den i och för sig att vara, med (MH) som ny hyresgäst. Men, ni förstår.

Så, efter 13 179 unika träffar, 500 inlägg, 216 kommentarer och ett snitt på 24 läsare per dag under 2008 är det dags att gå vidare. Med dessa storartade siffror utlämnade för allmän beskådan är det väl bara att konstatera att ännu en blogg blivit ett monster. Och vad gör man med monster? Jo, de dödar man.

Som ett sista strupslag ger jag er därför en bild som inte liknar något ni sett här förut. Det är nämligen (JL), (PG) och jag.

PS. Troligtvis kommer det ett best of-inlägg också.

(DL) Krönika igen

Men denna gång en bra sådan. Gerrard är förresten oskyldig till misshandelsanklagelserna, såklart. Vem slår på någon efter en mördande seger där man själv gjort två mål? I och för sig skulle det väl vara Gerrard om någon…

(DL) Best of NYC II

(DL) Den här vintern är du…

Ronnie Sandahls krönika i Aftonbladet idag (081229):

Jag var en feg jävel den vintern

Vi stod några centimeter från slutet, hon hade frågat mig om sanningen och jag hade ljugit.
Jag var en feg jävel den vintern. Vi hade rest till Sicilien över nyår. Tanken var att bila genom öns små kuststäder, men hon hade glömt körkortet hemma i Stockholm.
Vi hade träffats åtta månader tidigare. I ett undantagstillstånd. Vi fann varandra i förvirringen efter var sin relation. Och försiktigt föll vi, med små ord, små gester. Kanske visste vi redan då.
Bilden av det där hotellrummet, nyårsaftonens morgon. Så parodiskt lågt i tak att vi kvällen innan hade skojat om att vi bodde på våning sju och en halv.
Två dagar tidigare hade hon bett mig om sanningen och jag hade ljugit.
Nu frågade hon igen, och jag svarade.
Jag minns att jag ville att hon skulle skrika åt mig, men att hon bara grät.
Och att vi sedan hamnade på var sitt kafé i ett vintersömnigt Palermo. I en tillfällig vapenvila skickade vi sms till varandra eftersom ingen av oss orkade prata.
Ja, jag blir kall och kortfattad när jag skriver detta.
Skuldbenägen.
Framåt kvällen möttes vi igen och när vi kom in på rummet sa hon:
– Du trampade på en jävla ros på marken utanför hotellet, såg du inte det?
– Nej, sa jag.
Och vi sa ingenting om den slitna symboliken, vi låg tysta bredvid varandra ovanpå det fula sängöverkastet, och det blev kväll.

Det var så banalt och därför så skoningslöst. Och hon tröstade mig, trots allt, vilket bara fick mig att känna mig ännu ynkligare. Jag var ju den som var värd att lämna.
Nu sitter jag på ett tåg hem till Falköping, jag ska fira nyår där och jag påminns om känslan.
Ett år som försvunnit. Och det andra. Upprepningarna. Sammanfattningarna.
Året med henne formade mig, hon formade mig, våra upprepningar och våra ord. Allt är borta nu. Jag skäms över hur enkelt det var att kasta bort.

Så banalt.
Och själviskt, förstås. Ett sätt att svära sig fri? Som att låta sig tröstas? Nej, jag tar skulden. Om det var någons fel var felet mitt.

Och jag tänkte att jag aldrig skulle berätta för någon, än mindre skriva, för ingen skulle förstå. Det var för enkelt, och för brutalt. Jag har fortfarande svårt att tänka på det, på ett tåg hem, ett år senare. Och jag hoppas att hon kommer att förlåta mig.
Det var inte så här det skulle bli, men det var så här det blev.

…en löjlig jävel.

(DL) Best of NYC

(DL) Konversation II

Taxi: Välkommen David.
Jag: Tack.
T: Jobbar du alltid så sent?
J: Nej. Gör du?
T: Ja, alltid natt.
J: Ok.
T: Aftonbladet och Expressen är ganska olika va?
J: Nej, det vet jag inte.
T: Den ena är ju socialdemokratisk och den andra moderat?
J: Njaee, det var nog mer så förr i tiden.
T: Ok. Världens största press tror jag ägs av judar. Jag tror det.
J: Jaha…
T: De är företagssamma.
J: Mmm.
…
T: Du borde börja jobba på Al Jazeera. Du kan täcka hela Norden.
J: Det ska jag göra.

(DL) Konversation

Med taxichaufför på julafton:
Jag: Grusåsgränd
Ch: Va?
Jag: Enskededalen
Ch: Ok. Varför är du inte ute och festar?
Jag: Jag har jobbat. Samma för dig antar jag?
Ch: Ja, min familj drog någonstans och festade, fyfan.
Jag: Ok. Du hinner väl träffa dem någon annan dag.
Ch: Det vet jag inte.
Jag: Ok. Jaja, god jul får man väl säga då.
Ch: Ja, haha. Precis.

(DL) ”Kommunistskit”

Blondinbella rasar mot Karl Bertil Jonsson. På sin blogg skriver hon:
Jag måste bara tillägga en sak, Karl Bertil Jonsson! När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv.” Blondinbella spending cash” ska den heta.

(DL) God jul

God jul, säger jag till er. Dagen före dopparedagen. För min jul har redan varit. Den var igår. Så ni andra kan skita i julen imorgon, den är gjord så att säga. Hur fånigt skulle det inte se ut om ni gick runt och firade jul imorgon medan jag jobbar på som vanligt? Ni kanske ringer mig, eller smsar och önskar god jul. Jag svarar att jag inte har tid, att jag jobbar. Hur skulle det se ut, för er? Dåligt.